Min resa till Ghana

Tjenarä

 

Häromdagen, närmare bästemt i tisdags var jag tillsammans med mina två kära vänner Emma och Amanda iväg till stan för att ta vaccin, omgång två. Eftersom att dom ska till kenya så tar vi typ samma vacciner.

 

Hepatit A och B: 2 doser, 1180;-

GulaFebern: 450;- (ett måste för att få visum)

Dukoral (kolera): 2 doser (1 ask), 500;-

Meningokocker (epidemisk hjärnhinneinflammation): 660;-

Vivotif (tyfoidfeber): 360;-

Horisto (malaria) recept: 150;-

Horisto: 140kr/ask (12 tabletter/ask) jag ska egentligen ha 5 askar men köper 4 så kan jag ta en tablett av Emma när jag kommit hem igen.

 

 

Jag är medveten om att de är mycket pengar och många tänker nog "är det verkligen nödvändigt" såhär har jag tänkt kring de olika vaccinen; HepAB får jag betalt av skolan och gula febern är ju ett måste. Sen kommer vi till Horisto och detta är en självklarhet för mig då malaria redan är ett stort problem i Afrika och bara ett myggnät och myggmedel kan inte säkra mig från att bli stucken av en mygga som bär på malaria. Från mitten av Västra Afrika till mitten av östra Afrika så går det som ett band där det löper större risk att bli smittad av meningokocker och eftersom jag är ungdom samt kommer leva nära och jobba med lokalbefolkningen (inte som turist) betyder det att jag är ännu mer i riskzonen då ungdomar och barn är mer mottagliga än vuxna. Ghana är även ett av de länder där kolera är relativt vanligt och sjukdommen smittas via dricksvatten. Om det är så att man blir smittad av kolera och man inte får bahandling leder sjukdommen upp till 50% av fallen till avlidning efter bara två timmar och eftersom jag befinner mig i Afrika så kan man ju räkna ut med öronen att sjukvården inte är lika bra som i Sverige. Tyfoid var det vaccinet jag bästemde mig för att ta sist och varför jag tvekade var för att den egentligen är rätt onödig. Större smittrisk är det om man lever nära lokalbefolkningen och specielt om man ska jobba med barn (vilket jag kommer göra). Sjukdommen smittas via mat och vatten samt från människa till människa dock är detta en sjukdom som, jämfört med de andra, botas på ett enkelt sätt med antibiotika och sjukdommen kan endast vid svåra fall och utebliven behandling leda till död men det är endast 10- 20 svenskar som drabbas utav tyfoidfeber årligen vilket med andra ord är väldigt få.